Fågel?

OK. Alla känner till min fågelskräck. jag är som en gammal, GALEN, tantjävel som går och småtittar uppåt i skyn (ICKE för stora rörelser, vem vet vad de e som de jävlar måsarna dras till???). Så är jag ute och går med syster och Sofie. ser en flock med måsar. säger till dem att "vi måste hålla ihop, gå som en samlad trupp". naturligtvis hånskrattar de åt mig, men jag står för att jag är en bättre fly än illa fäkta-människa. när vi närmar oss fåglarna och mina leder bara blir stelare för varje steg hör jag "- finns det inte en film som heter "Måsarna"? helt plötsligt inser jag: det är inte mig det är synd om. det är syrran.