För ett par år sedan så var vi i Miami och skulle gå på bio. En liten parantes var att jag blev väldigt besviken på tilltuggen. Jag trodde USA var bio-snacksens förlovade land, men hade uppenbarligen helt fel. I vilket fall så hamnade lotten på den amerikanska versionen av filmen Taxi. Vi hade tidigare sett den franska och jag älskar verkligen den. Varningsklockorna ringde stora som kyrkklockor inne i en bakfull människas huvud men vi ignorerade dem och gick in.
Det behöver bara gå ett par minuter in i filmen: vi ser cykelstunts på hög nivå - det flygs med cyklar till höger och vänster, över smala passager and so on, och sen när cyklistens hjälm tas av så är det - TA DAH! - Queen Latifah! Vi skruvar besvärat på oss i biostolarna, tittar efter närmaste nödutgång men finner slaget ganska förlorat eftersom vi sitter i mitten på raden.
Plågas av den extremt dåliga filmen i typ 5 minuter till. Sen inträffar directors cut by God: strömmen går. Vi tittar på varandra och på bestämmer oss på bråkdelen av en sekund. Tjurrusar mot nödutgången och ramlar ihop utanför i en skrattattack. Glädjen över att ha undgått Queen L i cykelbyxor var obeskrivlig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar