torsdag 30 juni 2011

Boktips



Har just läst boken "Flickan med snö i håret" av Ninni Schulman. Riktigt bra! Särskilt som den utspelar sig i Nice in's (kolla gammalt inlägg där jag har en videoreview av den klassiska korvmojjen då jag åker bil genom Hagfors) stad: Hagfors, men framförallt i vårt älskade Gustava!

Har en fetisch för stadsskyltar. De brukar oftast vara skönt intetsägande, för att inte säga värdelösa, som om de pressats fram under en dålig brainstorming. Men ändå, det är lite det som är grejen! Hagfors tidigare slogan "Stann' e stônn" (stanna en stund) är oslagbar. Jag saknar den skylten varje gång jag åker igenom!

Gustava är stället där mormor, morfar och andra släktingar bor. Mitt i idyllen. Stället vi har tillbringat så många sommarlov på. Lekt Ronja. Varit ute och rott. Där man har tältat och där man har sovit i husvagn - för skojs skull! En sån plats där man kan höra tystnaden och en sån plats som du kan köra hur fort du vill för det finns ingen trafikpolis alls i norra Värmland.
Det är på något sätt ett laglöst område där hembränningsapparaterna förser majoriteten i byn med sprit (inga belägg för det men som sagt, att generalisera - det ÄLSKAR jag).

1 kommentar:

Niezze sa...

Dina beskrivningar är så underbart härliga Emmo. Underbara. :) I synnerhet det som handlar om Värmland. Det gjorde min dag.

Åh, du träffade så rätt i det att "man kan höra tystnaden". Det är precis så man upplever det - speciellt för oss infödda 08:or med Värmlandsgener. Att man väl på plats, på natten oftast, reagerar på vad det är som låter - dvs ingenting. Nada. Zero. Zip.

På samma sätt ser man också mörkret i Värmland. Det är mörkt. Pitch black. Här är det aldrig - a-l-d-r-ig - mörkt - även om du är i ett skogsområde i någorlunda närhet till stan. Stadens ljus reflekteras i skyn många många mil ut.

När jag läser blogginlägg av den här typen kan jag inte låta bli att tänka på Pet Shop Boys "Being Boring". Att ni ständigt hade en massa upptåg och att ni aldrig hade det tråkigt
- bortsett från då ni trodde att vi Stockholmare alltid hade det så fantastiskt roligt. ;)

Mina fem cent. As-if.