Tänker på alla de (yes, det fanns flera) tjejer som under uppväxten samlade till en servis. Varje jul. Varje födelsedag. Samma visa. En soppskål från faster Inga och på jul kom det en såskopp till blåklockeservisen som de samlade på.
Jag vill minnas att det flera gånger var ett samtalsämne - vilken servis man samlade på. Lyckligtvis inföll aldrig detta som något man kunde få credd för, snarare ansågs man - nu som då - som en liten tant.
En tant med blåklockeservis. 12 kuvert. Grattis! Hoppas det känns bra för er i varje flytt ni gör!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Minns att man tyckte lite synd om dessa personer eftersom minst hälften av deras potentiella födelsedagspresenter och julklappar var reserverade av dessa servisprylar. En del serviser - modell Öststatsmoderiktigt med snirkligheter - var så fula *felåt!* att man kände ångest å deras vägnar.
Själv sparade mamsen på silverbestick åt mig och när jag någon gång yttrade missnöje över detta svarade hon att detta gick "utöver budget" - min ranson av övriga julklappar och födelsedagspresenter var ohotad. Det var ett lugnande svar och nu har man silverbestick för halva Nobelmiddagen. Som man än så länge aldrig använt.. ;)
Exakt så - man tyckte synd om dem!
Ha ha slugt av mamsen! Fick också silverbestick har jag för mig, hmm undrar vart de är nu?...
Något syskon som bytte dem mot någon snajdig LV-necessär? ;)
Skicka en kommentar