OK, ni vet vad det handlar om vid det här laget...
- Du fick en hyfsat hip granne som du kunde hälsa på genom att ni käckt börja kalla varandra för just "granne". "Hej granne!"
Slog högt i korridoren.
- Du fick stå ute med någon i 9:an som på allvar använde rökrutan.
- Du kände någon i Stockholm. Brevvän, kompis, släkting eller språkresevän spelade mindre roll. Var man stockholmare så var man cool!
I Karlstad under mitten av 90-talet fanns det 2 stockholmskillar som kom till stan varje sommar och, kort sagt, enjoyed the benefits. Min kompis Jennys språkresekompisar brukade komma till Karlstad bara för att de fick ligga varje gång. Det räckte med att säga "Stockholm". Whatta proud moment för mig som Karlstadstjej!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Underhållande läsning Emmo. :)
Det är lite av en nostalgitripp dessutom. Inte för att jag någonsin skulle ha gjort något av det du beskriver.. absolut inte.. ..icke.. ICKE!! Men hade kanske en kompis som.. som.. alltså.. ;)
..."Och som vanligt är det alltså inte killen i filmen som har skrivit brevet!"
Skicka en kommentar