Var det bara jag???...

...som kände en lättare depression i antåg varje gång som En röst i natten aka

hade air time? En dåliga känsla, precis som om jag redan då i 12-års åldern visste att detta var en timme av livet som gick för att aldrig komma tillbaka och att vadsomhelst skulle vara bättre att ta sig för än det jag just gjorde.