Meningslösa husdjur

Under uppväxten fanns det alltid olika faser då folk skaffade sig olika, högst meningslösa, husdjur.

Ni minns säkert perioderna:
Fiskar - nån hade en fet guldfisk och andra kom med små guppies i plastpåsar till skolan för att kompisarna så gäääärna ville ha.
Hamstrar och marsvin - samma skräp. Ett evigt krafsande i någon typ av kissluktande spån. Addera ett hjul till det som gärna används nattetid och summan blir: katastrof.
Kaniner - något bättre. Jag kan ändå förstå grejen. T ex kan man ju börja med kaninhoppning. Hur många föräldrar har inte blivit fast med de där kissiga burarna (ja, jag återkommer till det igen.)?
Slutligen, the worst. Den felande länken:
Vandrande pinne - exakt hur tragiskt är det? På den tiden hade inte ens jag synfel men även om man stod helt stilla i fem minuter var det ändå inte säkert att man kunde se skräpet. Killen som trodde att han fick zebra och andra exotiska djur till middag (när det egentligen bara var fläskkotletter), han hade en vandrande pinne.
Ni vet den där orangea saken som innehåller en leksak i kinderägget? En sån halva fick den vatten ur. Det var även där den placerade sin avföring. I sin enda källa till rent vatten. Sluga små kryp.