Ligger nedbäddad i soffan, läser Aldrig fucka upp, pratar i telefonen och pumpar sourcream & onion chepa.
Nu verkar äntligen musicerandet in this hood vara över och med tanke på de senaste 12 timmarnas ljudvolym häromkring känns lugnet lika underbart som när man som tonåring slapp undan danskurserna i skolan med motiveringen att det var för jobbigt när någon inkräktade på min personliga aura.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar