Yep, that's my sleeping time "tonight". Vaknade strax efter 4, på ett rysligt humör dessutom. Nu tittar jag på How I met your Mother. Tyvärr en repris, men det slinker ner det också.
I övrigt funderar jag på om man inte kan få nåt uppiggande av sin läkare. Jag har sovit precis heeeela helgen! Igår var jag vaken 3 timmar och det är inget att vara stolt över. OK, jag inser att vi inte lever på 60-talet och att det säkert inte är några starkare grejer men något borde väl finnas?
Det är fan inte rättvist att jag måste gå runt som en zombie när jag egentligen har så mycket mer att ge. Så otroligt, genomtrött på att vara trött. Jag är ju rolig egentligen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Nu hatar jag personligen folk som ska komma med klämkäcka kommentarer att de minsann upplever precis samma sak som man själv beskriver och de vet exakt hur jobbigt det är:
"Jo, jag har också lunginflammation och blindtarmsinflammation, men jag var på jobbet kl. 07.30 i morse ändå. Man får ta sig i kragen och inte känna efter så mycket".
Men - och jag hatar sålunda mig själv då..VSB ;) - jag har också sovit extremt mycket senaste tiden. Blev uppriktigt sagt rädd då jag vaknade i fredags och klockan stod på 14.30. 14 f*cking timmar. Visst, jag var ledig, visst hade jag jobbat mycket i veckan, men detta var sjukt. Man blir - för att referera sig till årstiden - mörkrädd.
Jag tror man måste ta till sig av det lilla dagsljus man kan få, röra på sig (promenader) varje dag och tvinga sig iväg ut fast man helst bara vill sova. Mycket ljus och svart té/kaffe då man är vaken. Uppiggande medikamenter riskerar däremot att fucka upp sömnen å andra sidan.
Men, jag vet också vilket h*lv*te det är när den kompakta tröttheten slår till. Eller igen.
Vet precis vad du menar. Sen är ju problemet också att jag känner noll jävla inspiration, ser inget ljus i mörkret och det gör det ju inte enklare att ta tag i saker.
CUte cats though!
Men du kommer se ljuset i tunnel - och nej, det kommer inte vara ett framrusande mötande expresståg.
Har man ingen inspiration så är det extra tungt, men ta de steg du orkar - det räcker.
Det är tröskeln som är värst. Kom ihåg att framgång föder framgång och ja, du är rolig och har massor att ge även om du känner dig lite låg.
Du vet, det där med självkänsla. Vem är världens bästa Emmo? Vava? =)
Wohooo! Världens bästa Emmo är...*wait for it* JAG! Ta-dah! hihi kram
Skicka en kommentar