*Confession*
Jag gillar verkligen när folk kommer hem till mig, tar ett glas vin och hänger. So far, so good. MEN sen kommer problemet med vinglasen. Jag har nämligen utvecklat en smärre... tja, fobi är väl att ta i, men i alla fall ett välutvecklat motstånd för att diska glasen i sig. Oftast hinner jag till och med att gå till återvinningen med flaskorna innan jag tar itu med själva glasen.
Ungefär såhär kan det se ut (exempel från i dag):
1. Vinet dricks. I det här fallet, förra helgen. Alltså inte den som var.
2. Glasen sköljs ur för att undvika alkohollukt och fasttorkade vinrester.
3. Glasen står på diskbänken och disk efter disk avverkas.
4. Juljävleln kommer och man måste snygga till hemma.
5. Glasen diskas, cirka 1,5 vecka efter användning.
Dags för plastglas? Jag tror att det har något med glasens skörhet som får mig att tveka, men längre än så har jag inte kommit i min analys.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Nejnejnejnejnej, inte plast-vinglas hemma, Emmo. Det trodde jag aldrig om dig. A-L-D-R-I-G-! Wajt-Tjasch-Emo? ;)
Glaset är en del för att förhöja njutningen av vindrickandet. Själv använder jag nästan bara stora vinglas i kristall (pillika outlet á la glasrike).
Visst är vinglasdiskning lite mer komplext, men ett problem som är över på någon minut. Det är faktiskt något jag - tvärtemot dig då ;) - tar tag i direkt, liksom som en fobi att ha odiskade vinglas på diskbänken. Just som du skriver - skörheten -eftersom de lätt kan gå sönder.
Däremot är efterföljande "lufttorkning" en irritation, eftersom det brukar ge fula "torkfläckar. Men kör numera varmvatten på utsidan och värmer glaset - då slipper jag dessa fläckar. Tror jag iaf.. ;)
He he, bara ett sätt att komma runt jobbigheterna men jag LOVAR jag kommer aldrig servera i plastglas såvida det inte skulle vara någon enklare picknick då. Då tycker jag det kan vara ok, något man har överseende med för tillfället i alla fall.
Just det, sen är det det med torkfläckarna. Det tror jag också är en del i det hela. Att jag måste göra något som är jobbigt och sen blir det ändå inte perfekt. Och då har vi inte ens kommit till momentet när någon med läppglans druckit ur ett glas (jag själv då, oftast). De märkena är miiikket svåra att få bort.
Skicka en kommentar