Fasen, jag som hade peppat så hårt för det nya året! Hade verkligen räknat med att allt skulle kännas så mycket bättre, så på rätt väg liksom.
Istället sitter jag här hemma, sänkt av tung ångest och vet inte vart jag ska ta vägen. Hatar att ha såna här dagar! Ofta sitter det i en stund också, så jag vågar inte tro på att morgondagen ska bli så mycket bättre.
Vad vill jag med det här? Tyck synd om mig för i helvete *fniss*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Klart det är synd om dig! *krama* Inget kul att världens bästa Emmo ska behöva må så. Men vissa dagar är bara pissdagar och "That's how the cookie crumbles".
Vill du ha en semla? :)
*blåser på det onda*
Men du. Det kommer en ljusare morgondag och det kommer att lösa sig. Jag vet också hur lätt det är att stå utanför och peppa andra, då man själv inte är mitt inne i skiten, men det gäller att komma ur ångestekorrhjulet.
Tycker ditt Nyårsmotto är så himla bra - "Gör så gott du kan". Ta de steg - små som stora - som du motivation och har ork till. Oavsett det gäller en promenad, pappersfixande eller jobbrelaterat. Och nöj dig med det du gör den dagen. För höga mål skapar bara osynliga hinder - uppnårbara mål ger blodad tand. Finns det någon skönare än att pricka av något på sin "Att-göra-lista"?
Det gråtrista och mörka vädret gör ju sitt till också. Då är snön att föredra.
Tack Niezze, kram
fan vad jävvla asB!
hejja emmo! (klappklappklapp)
Heja heja!!!
Skicka en kommentar