Med en bit över 2000 inlägg spridda över åren så borde det väl ändå vara värt ett omnämnande att jag under denna tid inte fått en enda kommentar från någon hater! Inte en!
Det grövsta vi kan notera i den klassen är väl någon som tyckte att jag skrev för mycket om vikt och bantning när det begav sig. Men värre än så blev det inte.
#fördelenmedatthaenlitenlitenblögg
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Eller fördelen med att inte ha som självändamål att provocera folk i tid eller otid. Tyvärr är det alltför många som verkar ha som ryggmärgsreflex att kritisera allt och alla ständigt och jämnt. De verkar tro att deras status skjuter i höjden av en sådan tragisk attityd.
Men inte vår fina Emmo. Hon noterar, reflekterar och likt Fantomen är hon hård not de hårda och mjuk mot de mjuka. 'Emmo' och 'haters' is a contradiction in terms. :-)
Man måste inte vara hatad för att vara uppskattad. ;-)
Nej verkligen det har du rätt i. Jag skulle absolut inte vilja bli uppmärksammad för att vara en obstinat hater även om jag kan ha mina stunder som åsiktsmaskinen :)
Åh vilken boost - jag är som Fantomen! Bästa jag hört på länge! hihi. Tror faktiskt det blir en statusuppdatering på FB på den. Well done Niezze!
Haha, nu är det inget fel att vara en åsiktsmaskin, om nu du ens skulle vara en sådan. Hellre en person med en åsikt än en person som inte har en egen åsikt eller vilja. Sådeså.
När jag gick i 9:an så döpte jag en karaktär i ett "Samhällskunskapsspel" som var en bitter rödstrumpa till Fantamän.
Det tycker jag var fyndigt. JA
Fan-Ta-Män! ;)
Skicka en kommentar