När man har ursprung någon annanstans ifrån än där man bor måste man ju ibland lägga manken till och åka hem. Alltid förenat med lite ångest (småstad) men framförallt en känsla av att missa något. Resan planeras alltid för att uppnå minsta möjliga ångest men det är helt omöjligt att slinka undan helt.
Denna helgen: folk har fått lön och det är massa flås ute, en omöjlighet att få tag i taxi. Folk med räksallad i hela ansiktet och det är high life på Soap bar typ...
Har social support-group med Karin och Tove som också är ivägtvingade på saker på annat håll.
Alla andra: sms uppdateringar! Visa medkänsla för mig som kommer vara som i en bubbla hela helgen!!! Som tidigt 90-tal utan internet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar