Flåsar runt på BJ, har just gett nån random snubbe mitt nummer:
"visst, jaaa, abscholuuut! vissscht, ring om ni ska gå till berns sen jaaa absolut låter toppen!"-dravel.
Han slänger in en liten fråga om vi inte ska gå på middag nån dag sen.
I detta ögonblicket tror jag inte han ser mig. Som om jag levde i nåt parallelluniversum. Eller om jag är så full att jag tror att det inte syns. Oklart, väldigt oklart. Jag märker i alla fall inte ens själv att jag står och skrattar. Det är självklart förståligt att han frågar varför.
Jag försöker samla mig, inser att jag faktiskt stått och SKRATTAT. Svamlar fram nåt svar om att det är för att jag hatar att äta ihop med folk. Vilket i och för sig var sanningen men så jävla roligt var det just inte...
Skulle gissa på att jag RADERADES från hans telefon innan han ens hunnit till V.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar