Lågt blodsocker

Vi var några stycken som var på semester i Köpenhamn. Det var sommar och lovely varmt och vi hade varit och badat och sen handlat.

Eftersom vi hade spenderat dagen på stranden så hade alla tryckt ner lite pengar i fickan innan vi åkte, ingen hade VISA-kort eller något annat sånt uppstyrt.
På hemvägen, med hela bagaget fullt med mat inför kvällens grillning var stämningen lite stressad. Folk var trötta, solsting-iga and so on. Man gjorde helt enkelt bäst i att hålla käften.

The driver hade tidigare ofta påpekat att "är det du eller jag som kör?!" när man kom med små hints. Lite i stil med Homer Simpson som så storstilat säger till sina barn att när han kör så väljer han musik och de får snällt invänta dagen då det är de som kör...
Så när skylten till höger säger något i stil med sista avfart innan Sverige susar förbi tänker jag först
a) att jag fått hallucinationer men
b) vågar inte påtala mitt eventuella sjukdomstillstånd i bilen.

Nåväl, Emo hade rätt. Vi åker över Öresundsbron. Meckar och strular och får till slut ihop till broavgiften med de små slantar som skramlade i de annars så tomma fickorna.

I vårt sällskap: tjejen matar killen frenetiskt med M&Ms, hela vägen över bron och tillbaks, för att förhindra blodsockerfallet. Eller som hon uttryckte det "Innan jag kom på att det var där felet låg var frekvensen för bråk mer påtaglig. Nu vet jag bättre."

Vi andra surade som sig bör när man känner sig som en stor looser som åker fram och tillbaks i ett svep över brojäveln.