Vi är så DÅLIGA

Kvällen innan nyår: var baserad på att vi SKOLKADE. Mogna som vi är pallade vi inte gå på judisk, koscher BBQ och hänga runt med hela familjen, kusiner, farbröder, narrar och annat löst folk samt deras franska arslen. Som syrran så fint brukar uttrycka det.

Orkeslösa som vi var gjorde upp en plan. Planen gick ut på att vi skulle fejka att syrran var sjuk. Denna planen sköts dock hårt i sank redan innan vi lyckats färdigställa den. Telefonsamtal som bekräftar detta:

-So, you're not coming to the party?
-No. I really don't care. Uhm..I mean...I'M SICK!

När de väl hade fläskat iväg och lämnat oss i ensamhet med vår övertrötthet inföll ett stadie som skulle betecknas som HIGH ON LIFE. Detta är ett uttryck som EMO i vanliga fall hånar, det känns som sånt uttryck som folk med old school-fjällräven (ni vet de där säckiga påsarna till "ryggsäckar" som betecknar: lågstadiet på 80-talet) ryggor och bananhållare (Designtorget, jag håller er ansvariga för att var och varannan svenne nu känner att de är ursäktade att dra runt på övermogna, mosiga, varma bananer som de drar fram i tid och otid) tycker känns toppen att slänga sig med. "Jag behöver inte alkohol eller andra gifter som förgiftar mina sinnen och mitt blod, jag är verkligen high on life."

I vanlig ordning så hittade vi på historier och skrattar så vi gråter. En fantasi var att hennes man skulle komma hem, berätta hur underbart de haft det (såklart! Det har de alltid. Så himla ROLIGT!) och säga att ALLA sa att det var synd att vi inte kom och att vi skulle titta upp (trött blick) och säga NEJ, det tycker de inte. De tycker det är skönt att vi inte kommer för då slipper ni släppa er älskade franska för 1min. De säger bara så för att de är artiga. Inte för att de menar det. Det skulle självklart ha fått honom att tappa humöret.

Han kom hem sen. Som förutspått berättar han hur KUL det har varit samt hur SYND alla tyckte det var att vi inte kom. Vi satt där i våra sunkiga myskläder, ansikten som var strimmiga av mascara efter alla skrattanfall och med chipssmulor runt munnen. Tittade på varann och fegade ur. Såklart.

Fenomenet med narrar känns intressant.
-Vad jobbar du med?
-Jo jag är narr serru! Klär mig i muppiga grejer och försöker vara rolig. När jag inte lyckas kastar folk prinskorv och sånt på mig. Värdighet? Va? Jag får ju prinskorv säger jag ju!