Bortsett från min silvergråglittriga diskobysser från då jag var 12 år och ett antal stickade tröjor som jag undrar vad jag rökt på då jag köpte dem så.. så.. har jag inte så mycket jag stor skäms för i klädesväg. Eller jo, en del skjortor och byxor i grälla mönster och skjorts o så i en salig färgblandning. Men herregud - varför sa ingen sanningen då???*bryter samman* Då kunde det kanske blivit något av mig!! :-(
Samma mönster repeteras frekvent på Stureplan en sommarnatt vid 5. Särskilt när tjejer dyker upp i vita kreationer som är ett par strl för små. Antingen i kort klänning med utvällande byst eller en för kort top och en kort kjol, ämnad för någon 3 strl mindre.
Då sitter tant EMO på en bänk och ojjar sig. "Har de inga kompisar som kan säga till dem?" I all välmening....
Själv har jag lagt ut nåt kort på vita tights och magtröja här på bloggen. Men det går väl bra att tillägga att jag även hade en ljusblå och en rosa magtröja som jag stolt flanerade staden i. Dock såg mina kompisar likadana ut så vem skulle säga till vem?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar