Varje gång Emo är med äldre människor, mer kulturella personer eller allmänt: på de flesta resor så uppdagas sanningen(?): ytligheten.
De ska springa på museer, kvista iväg på trist sightseeing, uppleva maten tala hänfört om kulturella skillnader som jag inte ens noterat.
Igår föll lotten på att åka på ett museum. Skoj serru! Vi drog runt och kollade in Dr Sun Yat-Sens hem. På väl valda ställen skulle man utropa små "oh!". "Oh så fint!" samtidigt som det gäller att hålla uppe tempot. Mig ska de inte lura.
Men OK, det fanns 2 saker som var bra: jag fick se Kinas första badkar, som snubben tagit med sig dit, och jag fick lägga ögonen på en opiumsäng!!! Eftersom man var runtsläpad på Opium War Museum dagen innan så kunde jag ändå återkoppla lite. Delaktig i kulturella saker, för en gångs skull...
Det ska även alltid inhandlas div souvenirer. Här är det också läge för "Oooh, så fint" även om aningarna är starka att de kommer vara kandidater för att ligga djuuuupt nere i en låda. Och då pratar vi deep down, mark my words...
Upplägget igår var egentligen att hinna både shopping och museeum. Då det visade sig att tiden inte räckte spände Anna ögonen i mig och sa att det "nog var viktigt att inte uppfattas som ytlig" och att vi därför skulle skippa shoppingen. Fullt förvissad om att "shoppingen" ändå skulle ha innehållit en större del kinesiska "antikviteter" kände jag att det inte var läge för strid.
För att ändå markera vart jag stod sprang jag med lycka i ögonen fram till varje colaautomat, varje godiskiosk och gastade "åååååh, va fint! Har ni SETT?"
Vi pratade om det efteråt och det var tydligt (tydligen) att: jag måste ta tag i mig själv - man måste tydligen älska detta! Crap också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag måste erkänna en sak. Jag tror sällan jag läst din blogg utan att sedan lett stort för mig själv. Säger det igen! Dina reflektioner är så sköna och oftast är igenkänningsfaktorn stor. Jag säger inte att jag alltid delar dina åsikter - men din blogg är banne mig mye bättre än de flesta krönikor jag läser. Och dessa krönikörer får massa betalt för att skriva.
Souvenirer som man inte själv vill ha eller ens kan tänka sig ge bort - varför ens fundera på att köpa dessa? Att resa till främmande länder och kulturer och uppskatta det är ICKE detsamma som att man vill ha en massa souvenirer med sig därifrån.
Niezze var i Afrika "way-back-when", underbar vistelse men liksom.. batiktryck, träskulpturer och fågelbon passar inte i Niezzes (iof povra och tråkiga) smak. Inte ens en elefantbensskål föll honom i smaken.
Men i Hong-Kong finns dock massor av bra souvenirer!!! Inhemska klassiska saker som hemelektronik, iPods och fejkade klockor och kläder. Det är grejer det. ;)
Oh! Åh! Emo tackar =) Niger och tackar, precis som en liten duktig flicka skulle gjort... Kul att någon gillar Emo liksom...
Ps. YEY!!! :)
Skicka en kommentar