Jag funderar jag. Ang förra inlägget bl a.
Jag har blivit tjock igen. Eller ja, tjock och tjock, men jämförelsevis. Slapp i kroppen liksom. O-FIT så det skriker om det. Väldigt, väldigt långt ifrån den tidiga hösten när en PT frågade mig om jag alltid hade haft så fin kropp. (jaaa, jag hypar mig själv ibland. Låt mig bara, låt mig.) Naturligtvis icke. Jag är en periodare. I allt jag gör. Jag gillar det, det blir så mycket mer varierat då. Eller gillar kan man väl inte säga, inte när det kommer till vikten. Då mår jag bara dåligt.
Nu har jag ju tjatat och gnatat ett tag om att jag ska gå till SATS and so on. Har jag varit där? Nepp. Jag har bara varit sjuk och tyckt synd om mig själv. DET har jag gjort väldigt bra däremot.
Nu har jag 9 dagar kvar på sista antibiotika kuren, så frågan är (and please help):
1. Ska jag gona på tills dess? Götta mig och äta och fläska så jag kommer ännu längre ner på skalan i fråga om självförtroende och välmående? Fullkomligt vältra mig i sånt man inte ska, precis som en gammal romare?
eller ska jag:
2. Börja äta nyttigt och gå på luuuuugna promenader (det enda jag får göra nu) så att jag dels inte får nåt mys och dels inte kommer bli smalare ändå?
Jag är egentligen mycket mer för allt eller inget teorin så det lutar åt punkt 1 för mig: fläska på bara. Kör ner mig själv i botten. Vikt, självförtroende och HYN. Fuck it. Sen, om en och en halv vecka, så kör jag. Bara så. Hittar några dietpills på nätet. Tränar och äter lite. Skakar så mycket att jag ändå inte kan dricka nåt...förutom burkcola då. Det är lite som en barnmugg fast för vuxna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Niezze funderade på att skriva en lång kommentar. Fast han ska inte spamma sönder Emo's bloggkommentarer. Icke. ICKE.
Korta versionen:
Vad sägs om att göra de saker du mår bra av och som får dig att känna dig harmonisk? Både "belöningar" och jobbiga saker som motion. En balanserad mix!! Det tror jag är Emo's melodi. Fast Niezze tycker och tror så mye!
Att DU sedan tycker du är tjock och miserabel får stå för dig. ;) Vi andra håller ICKE med!
spamma på. Det är ju kul att nån bryr sig. =)
Harmonisk? Bah. Mår bra av? Dubbel bah! Nej då, det kommer nog. Min nya plan är att köra på tills första mars. Då är det dags. Då blir det motion och balanserat som det sig bör.
Hmmm, det börjar bra på lördag dag med inplanerad brunch med Madame...
Du ser. Du har planen klar för dig. Strålande. Madame verkar jämnt få dig på gott humör. Bra sällskap där!! :)
Å andra kan en tjej som har en iMac på jobbet aldrig vara fel. ;)
Visst är det så att det i perioder känns piss - av olika orsaker och att det inte är så lätt att ALLTID göra något åt det. Menar mer att man ska fokusera på VAD man mår bra av och vad som får en att känna sig harmonisk, snarare än att tänka på vad man BORDE göra enligt "normen" Jante/Luther. Försöka att acceptera situationen och göra det bästa av situationen just nu. Lägga energin på det man verkligen känner är rätt och klippa det som tar energi från en. I privatlivet, på jobbet, på fritiden etc. Hitta en balans mellan "krav" och "belöningar".
Niezze har verkligen förändrat sitt liv senaste året. Att sätta gränser, säga ifrån, säga nej, säga upp sig - saker som man upplever som hemskt obehagliga och för vilka konsekvenser man fasar för. För att det senare ska visa sig att man fick mer respekt och mer harmoni tillbaka. Varför gjorde jag inte det tidigare. Det innebär inte att man ska eller behöver förändra sin personlighet för den sakens skull.
Att vara egoistisk i den bemärkelsen att man faktiskt sätter sig själv i främsta rummet. Det är inte detsamma som att vara elak eller dum mot andra. ICKE! Inget motsatsförhållande där inte.
Som att se till att man inte lever ett liv som gör att man går sönder eller mår dåligt. Att man får tillräckligt med sömn och äter okay. Niezze vet vad som kan hända om man pressar sig för att "prestera". Icke att rekommendera. ICKE.
Att träna kanske inte är det roligaste alla gånger, men likväl mår man mycket bättre av det - både kroppsligen och själsligen. Och det är bevisat! Jag tränar enbart bara för att jag mår bra av det - inte för att jag vill få muskler eller snyggare kropp. Det kommer liksom som en bonus. :-p
Men att komma över trösklar är jobbigt - i synnerhet träningströskeln. Den är vidrig. Men är man väl över den så är det bara skönt.
Balansen mellan att utvecklas som människa, ställa rimliga krav på sig själv, sätta upp mål, å andra sidan faktiskt acceptera motgångar, verkligheten och inte minst att livet trots allt är underbart. Så är det - behövs inget flummeri eller religioner för att inse det.
Klart det blir bra till slut. =) Emo betyder ju "Den intelligenta och sprudlande positiva tjejen som gör sin omgivning lyckliga." på Swahili.. eller om det var nynorska. Nåja.
Fast vad vet jag. Detta är högst personliga reflektioner och inte den högsta sanningen. ;)
Skicka en kommentar