När jag träffar en person som är vindögd blir jag alltid nervös. Jag kan inte avgöra vilket av ögonen som jag ska titta i. Det känns som om den vindögde ser att min blick flackar som en radar när jag försöker hitta en fast punkt att fästa blicken i.
Eftersom jag vet att jag kommer känna så så tittar jag alltid ner litegrann. Leker lite blyg.
Håll inte det här emot mig, men allvarligt: ser man på samma sätt när man är vindögd som annars? Är fokuset detsamma?
Då skulle jag vara rädd:
ha en vindögd man som ska intimpierca mig samtidigt som en dvärg och en clown håller i en.
Fear no 1!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du är inte ensam!! Bara singel ;)).
Visst är det så. Var ska man fokusera blicken och dessutom så tenderar ens tankar snurra kring: "Var naturlig. Tänk inte på att han/hon skelar. TÄNK INTE PÅ DET!".
Samma sak om en person stammar - oj, så lätt att tvångstanken kommer fram. Ni vet. Tänk om jag börjat stamma själv.
"K-K-K-K-en c-c-c-oming t-t-t-o k-k-k-k-ill m-m-m-e" [A fish called wanda]
Men jag tror man vänjer sig om man får träna på att titta skelande personer i ögonen. Finns det sådana kvällskurser på ABF?
PS
Den som är ansvarig för bokningen av Emo's surprise-25-årspresent måste boka av den nu. Ni vet - blygdpiercingen med cirkusmänniskorna.
Vi får ta plan B. Ponnyridning och grilla marshmallows istället. Kan någon i festkommitén bekräfta?
DS
Skicka en kommentar