Non stop-godis och liknande är likställt med synen av Hugh Grants bleka ben i ett par pösiga bermudashorts. Man vet att de finns där, men det finns ingen anledning alls att ens titta ditåt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
I kiss and tell. Try me.
Bloggarkiv
-
▼
2011
(447)
-
▼
december
(66)
- Google glädjer
- Love the quotes...
- Ring ring
- Lite sisådär
- Grisnytt
- Confession - förra inlägget
- It's Fridayyyy!
- Confession - kläder
- Jetlag?
- Citat - igen
- Insomnia + TRISS
- Dagens No-no
- Ett steg fram och två steg bakåt
- Okej då
- Småirro
- Emos bästa citat på länge
- De Vergy
- Miami, baby!
- Julfylla
- Jul i det lilla
- This is the Way the World Ends
- Wohoo!
- Udda anti-fixering
- Cosby
- Lördagsnatt
- Multitaskar
- Jag har...
- Lördagstajm!
- Eller ja...
- Bara gött
- Heja Sverke!
- Önskar den var min
- Mina älskade tuffingar
- Diet tips
- Långt upp i det blå
- Yum yum
- Du tänkte så ja...
- Kom på mig själv
- Love this dude!
- Dagens uttryck
- It's me
- Dagens
- Visst är det så?
- Att göra sken av något man inte är
- PS. I'm back!
- Hip hop Hoooray!
- To all the pussycat people out there!
- Vad hoppas de se?
- Grattis messy-Messias!
- Jamie Oliver kan sin religion
- X-mas
- Dagens citat
- Normalt?
- PS3?
- Hot nails!
- Dexter VS Carl
- Ville bara påpeka
- Konstiga mixar
- Senaste Whatsappen
- Confusing
- 17 timmar
- Crap, shit, scheisse
- Japp, confession igen!
- Sorry guys
- Deciembre
-
▼
december
(66)
2 kommentarer:
Ibland blir sötsuget alldeles för starkt och begäret tar över. Man vet att det är fel, men man kan inte hålla fingrarna borta och hänger sig ändå åt det till fullo, trots skuld och skam.
Apropå Hugh.. ;)
Ha ha, självklart angående Hugh, the man the myth the legend!
Skicka en kommentar