Jag vet om att jag är naiv, särskilt när det kommer till killar. Men jag jobbar på det och de senaste månaderna har det blivit mycket bättre. Tänk vad en ny bekantskap kan göra!
Men sen har vi männen som mobbar kvinnor psykiskt. Särskilt när de har sina nära i sin omgivning och känner sig starka. Jag spyr på dem. Jag vill ge dem en dansk skalle som de aldrig glömmer för det är bara inte okej att vara elak mot den person man lovat trohet till.
Eller ja, det är ju såklart inte ok även om man bara är tillsammans. Jag är helt säker på att sån här skit kommer från skolan där man fick lära sig att en kille gillade en om han var elak mot en.
Vissa saker i livet gör mig så förbannad att jag skulle kunna förstöra allt porslin inom en kilometers radie.
Var snälla! Visa lite jävla respekt. Man är inte dum för att man är snäll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ett problem är att inte alla vet vad respekt är och vad det innebär med att visa någon annan respekt.
Respekt verkar för mångal vara att trycka ner andra och - som du skriver - utöva fysisk eller psykiskt våld mot. De tror att de med ett sådant beteende får mer respekt av sin omgivning då. Status. Den sortens respektkultur är fullkomligt vidrig.
Makt och dominans - i synnerhet i kombination med sexualitet i olika former - har tyvärr sedan Hedenhös dagar varit föremål för extra uppskattning, eftertraktelse och fascination av omgivningen. Det sägs inte explicit, men uttrycks i samhällsdebatten och i synen på relationer t.ex. som "Man vill inte ha en tråkig man" och som medias fascination av Bimbo-Dominikas otrohetssajt. Ta avstånd från sådant med samma retorik som de tar avstånd från SD om de nu verkligen tycker illa om ett sådant beteende. Nejnej, då larvar man runt, pratar om människors fria val och gör så mycket smygreklam det bara går.
Lika korkat som det du tidigare beskrivit om skolan syn på mobbande killar, lika äckligt är (vänster-) medias brottsromantiska perspektiv och snyftande om en tjyv/våldtäktsman åker fast. Undertonen är att det är offrets fel och helst också samhällets fel. Den som utfört den vidriga gärningen är "nästan helt oskyldig" (gärna med hänvisning till någon bokstavskombination) och den stackarn får inte träffa sitt barn/hund/undulat/mormor då han sitter i fängelset. Då vill man också göra rent hus i porslinsaffären.
Det finns bra killar och dåliga killar. Det finns killar som kan göra dig lycklig och andra som gör dig olycklig. Det finns killar som du attraheras av och andra som du inte attraheras av. Och killarna finns i alla olika kombinationer av ovanstående.
Det gäller bara att du hittar en bra kille som du attraheras av och som gör dig lycklig och inte accepterar avsaknaden av ett av de tre attributen. Att du verkligen ser till ditt eget bästa. Inte lätt att stå på sig om man inte mått bra och kanske känner sig nere och mindre värd.
Älskar man någon på riktigt så är inte nedsättande ord eller handlingar något som förekommer naturligt. Om man måste vara otrogen - även om man "bara" är tillsammans - så är man nog inte mogen eller ens förstår vad ett förhållande innebär.
Ha. Vem är åsiktsmaskin nu? ;)
Ja shit pommes frites, där fick du en del sagt! Bra saker. Nu handlade det i och för sig inte om mig, jag mår fortfarande alldeles för dåligt för att ge mig in i nåt förhållande. Det skulle aldrig funka för jag fungerar inte som den normala Emma. Ville bara poängtera :)
Men låt oss gå loss i en porslinsaffär någon dag för att visa vår avsky för folk som uppför sig som svin!
Oj, inser nu att det kan tolkas som att hela mitt inlägg var riktat till/om dig. Icke.
Bra att du påpekade detta. :)
Sedan tror jag iof att du visst skulle fungera i ett förhållande, där du och dina behov just nu kanske gavs lite mer hänsyn en period framåt. Att du mått dåligt och haft det kämpigt gör ju inte dig till en mindre älskvärd person, om du förstår hur jag menar. Visst är man mer "egoistisk" när det är jobbigt och man kanske inte orkar visa lika mycket hänsyn till sin partner som när allt är bra, man är orolig för hur stor förståelsen är om man inte orkar/vill lika mycket som i normala fall och det sista man vill är mer tjafs som bara lägger mer sten på börda.
Det kanske det som är äkta kärlek - "through thick and thin".
Att kasta sig in i något som inte känns rätt ska man inte göra - oavsett man mår bra eller dåligt. Menar mer att man inte får se sig själv som "mindre värd" eller "oattraktiv" då man har det tufft. Du duger alldeles finemang som den du är - även nu.
För om du hade en pojkvän som du älskade så skulle du aldrig dumpat eller tyckt mindre om honom, om han gått igenom det du gått igenom. Du skulle funnits där och stöttat honom igenom den jobbiga fasen och inte tyckt det varit någon uppoffring alls. Det är vår fina Emmo och så ska du också bli behandlad. :)
Skicka en kommentar