Jag tog Bambi på en kvällskiss och vi gick runt kvarteret. När vi kommer till Fonus möter vi en gubbe. Eller ja, gubbe och gubbe men en medelålders man. Jag trodde först att han pratade med Bambi, vilket många gör men sen insåg jag att han typ skällde på henne. Väste fram otrevliga ord.
Stod och fräste och gnällde om att vi förföljde honom. Right, som om det skulle hända!
Så, han stannade demostrativt och lät oss passera medans hans gnäll fortsatte. Jag blev så förbannad men jag hade tagit min kvällsmedicin och var inte i form för att ta en fight med någon. Herregud, jag var glad att jag tog mig runt kvarteret om vi säger så.
Så nu sitter jag här och morrar istället. Gud, vilka människor det finns! Jag borde tagit fighten! Fan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Idioter finns överallt.
Håller med dig känslomässigt att man vill ta "fighten"/konflikten när idioter beter sig så, men förnuftet säger mig att det inte ger något och risken är snarare att det kan förvärra situationen.
Han kanske är ett genuint psykfall (i Sverige är det ju fint att släppa dessa fria i samhället) som knäcker ryggen på Bambi och sticker en kniv i dig. Det är inte värt det även om du i sak har helt rätt. 100% rätt. Klart man blir upprörd ändå.
Det är lite som när man slår i tån i en tröskel, det gör så jävla ont att man vill slå sönder tröskeljäveln. Men det är lönlöst eftersom tröskeln inte kommer ändra på sig och det enda som händer är att man slår sig mer alternativt har sönder tröskeln och måste laga den.
Ja. Det är lätt att vara snusförnuftig när man står utanför eller inte slagit i tån. ;)
Du har nog helt rätt, det verkade verkligen som om det var något fel på honom. På riktigt.
Diskussionen om psykvården i Sverige är ju ett ämne för sig. Totalt värdelös.
Och tröskjäveln har man ju ingen lust att fixa efteråt :)
Skicka en kommentar