Han kallades för Kalle. Hade egentligen nåt dubbelnamn som jag inte kommer ihåg längre. Kille från Götet sa han, men egentligen bodde han i sin Aqua limone-tröja. I realtid kan jag förstå att de 2 är detsamma. Detta var ’96 men hans klädsel var ändå hopplöst daterad och hans frippa – OH LORD! Om man har lockigt hår med mycket volym ska man nog inte raka sig på sidorna av skallen för då ser huvudet ut att vara lika långt som en mammas ansikte när hon kommer in och får se sin 13-åriga dotter ha sex.
Kalle var en snäll kille, verkligen. Problemet var att vi blev ”ihop” för att vi gick vilse första kvällen på språkresan å då liksom blev de så. Gick inte att värja sig emot. Konstigt, för jag kände nån typ av…kanske inte äckel men i alla fall avsmak när jag såg på honom redan från början, ännu mer när han sjöng (det gjorde han alltid) och sa att han ”sjunger hellre än bra”. 16-år gammal liksom! Är inte det sånt tanter som börjar i kör säger!?!
Idag kallar han sig säkert för ”go gôbbe”. De har jag inga tvivel om.
Så, en sen natt i en park efter ett gäng starkcider skulle det göras. Även här kände jag tvivel, redan innan vi börjat. Efter kanske 10 katastrofala minuter fick det vara nog. Det var kört och det skulle inte bli bättre.
Hasplade ur mig nån ursäkt om att "jag inte orkade mer men vi kan fortsätta nån annan dag". Lätt, vi kan fortsätta en annan dag så du faktiskt blir av med oskulden. (rysningar)
Var tvungen att GÖRA SLUT dagen efter och hade svårt att titta på honom efteråt. Hemskt när han stod där i sin lite box-formade Aqua limone tröja och SJÖNG, tänka på att man legat. Vi var där i en månad så man fick ju en och annan sång presenterad för sig. Jag RÖS varje gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar