När syrran gick i lågstadiet brukade hon hjälpa till och gå ut med grannens pudel. Hon älskade hundar och även pudeln, som hette Felicia.
Jag var hundrädd när jag var mindre, särskilt för hundar som skällde. Jag brukade sjunga "Felicia är död. Försvunnen hennes kropp.." för Anna vilket fick henne att gråta, skrika och skvallra för mamma. Syrran var en riktig golare när hon var liten.
Idag har grannarna en ny hund. Felicia är verkligen död nu. Den heter "Dixie". Nån typ av dvärg-skit-pudel som skäller och har sig. Fattar inte att den är minst och borde hålla käften. Bara vara TYST.
"Dixie" kommer från linedance, det är nån typ av steg. Ibland har de linedance fester ute på gården, alla gästerna kommer uppklädda (?) i stor-kjolen med volanger och gud vet allt. De ser ut som ett tattarfölje fast med lite mer rutiga/bomullskläder istället för högglansiga kreationer med glitter å rysch-pysch. Sen matchar de upp detta me coboysar-hattar.
Då brukar pappa gå och lägga sig med migrän.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
HE HE HE HE HE HE ! ! ! kommer ihåg snacket om felicia från när vi va små. skitkul.
Skicka en kommentar