Depression

Här kommer man hem. Fläskar över halva jordklotet, suspekt klädd i ett gäng hoodtröjor för att inte frysa ihjäl på planet. All värdighet är slängd åt helvete och att man inte goes down in style om planet störtar är av minsta vikt. Glassade till mig en uppgradering. Alltid nåt.
Med lite help from my friends så kom jag också på flyget utan att behöva betala någon övervikt. Att jag blev tafsad i rumpan av en unge som stod bakom mig i kön var en annan femma. NEJ. Det hjälper inte att du som mamma säger nåt till ditt barn om att hon måste tycka om den söta tjejen som står framför henne. Hallå! Hennes HAND är liksom up my ass.

In the air: ett ständigt återkommande problem. Flygvärdinnorna ignorerar mig. Denna gången är det inte jag som är paranoid (I'd be the first one to admit it). Även andra har noterat det. Denna gången hoppade de helt enkelt över att ta min bricka med mat. Detta gick hand i hand med att jag inte heller fick någon sprit till kaffet.
Inte för att jag dricker kaffe men jag noterade Baileys på vagnen.... DET har de aldrig på Thai.
Jag sitter som i en gråzon men jag orkar inte göra något åt det. Karma. Whatever. De kommer få igen nångång.
Det enda bra är att jag ibland kan sova med stolsryggen nedfälld. Där ligger jag under min osynlighetsfilt och myser.

Är sjukligt nedslagen över att behöva åka hem, jobba och vara i mörker. Funkade jättebra att inte gråta tills jag hade flugit några timmar från Chicago. Då var jag tvungen att låtsas att jag grät åt min bok. En komedi. Dock snorade jag inte mer än han bredvid mig (se nedan). Kanske trodde de andra att vi var ett par snorisar i sällskap.

Jag satt bredvid en kille som spelade luftgitarr (snorisen alltså). En helt normal, rätt söt kille. Alltså, han fjantade sig inte. Jag såg nog hur han fantiserade ihop hur han hade sitt favvoplektrum och jammade på. Jag såg hur han fejkade ackord. I hemlighet var jag lite glad när han fick vänta längre än mig på sin väska.

Väl hemma är alla elementen kaxigt avslagna. I flera timmar har jag ont i bröstvårtorna för att det är så kallt. Snart kan man lägga sig och så är den här dagen över.