*blundar*

Nu ökar ångesten inför 30 år lavinartat. Jag kollar på Facebook. Anledning till känslan:
Deppiga (och då snackar vi monsterdepp!) fester som är lablade som "min 30-årsfest" där man ser en tydlig lokalkänsla av den mindre peppande varianten. En sån lokal med anslutning till omklädningsrum i furu med metallkrokar.
Där skolångesten frodas och bor. Ni vet. Ni har försökt att glömma men ibland vaknar ni också kallsvettiga mitt i ett NEEEEEJ-skrik.

Om någon ens tänker den tanken när jag fyller 30 - förutsatt att ni faktiskt GÖR något för mig kära syster, lillebror, vänner men kanske inte ytliga bekanta(?!) - så kan ni hitta någon annan att byta luktsuddigum med. Någon annan får vara ert penntroll eller er röst i natten. Det är bara att fortsätta framåt, ända tills ni kommer till GÅ. Jag tänker ta ert finaste bokmärke och bränna det. Skratta när ansiktet brinner.

Vi ska inte sitta och ha någon deppig fest hemma hos mig i alla fall. ICKE. Om det inte är så att det inte är någon av er som bryr sig då, för om ingen gör det så måste jag ju. Snacks i skålar och fördragna gardiner. Det är vad ni kommer få mina vänner. Och jag har druckit BiB sen 1-snåret så fulgråten blir ett faktum. Happy birthday med Stevie går på repeat. Dåliga högtalare.