Här har jag gått runt och trott, samt funnit ett visst lugn i det, att old habits die hard. Både jag, min bror och min syster älskar Coca cola orginal. Chips. Godis. Självklart är det för att vi har haft hårda restriktioner på den typen av konsumtion som små.
Generellt gillar vi samma saker alla 3, invanda grejer och vissa nya (jag är självklart den mest tillbakadragna när det kommer till "nya upplevelser" som folk så fint försöker benämna mina skräckscenarion till) men jag blev djupt och innerligt förvånad, kanske till och med chockad, när jag öppnade kylen för att fula till mig lite frulle av lillebror och hittar en prästost.
Själv köper jag, mina 29 år till trots, alltid hushållsost. Medans jag gruffar för mig själv och undrar om hans nästa steg kommer bli lagrad parmesan eller dylikt ser jag risotto-grynen. Jag öppnar inte något skåp av rädsla för att min värld kommer rämna.
Prästost är satan själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar