Idag har jag träffat en av mina äldsta, och absolut bästa, vänner och hennes dotter.
Dottern är 1,5 år typ och vanligtvis lite restriktiv mot "nya" människor (igenkänningsfaktorn är väl inte på topp efter ett halvårs frånvaro?) men idag fann vi varandra!
Hon tultade runt mig, sa mitt namn, tittade upp och tog mig i handen. Jag har i såna ögonblick svårt att avgöra om det skulle vara ett misstag att inte skaffa barn eller om det i vanlig ordning bara är uppmärksamheten och de kärleksfulla minuterna jag älskar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Med tanke på att barn i den åldern (1 år) har ett "igenkänningsminne" på typ ett par dagar, max. en vecka så berodde det hela bara på att du utstrålar trygghet och värme för barnen!
A natural mother!! Get used to it! ;)
Apropå Värmland, kvinnor och barn så minns jag en middag med släkten hos några nästgårds.
Får frågan om jag inte jag har en fru och barn än?
"Nej, ingen fru och inga barn!", svarar jag!
- Men du kanske gillar sådana där, män som gillar män. Det är ju så populärt i storstan har man hört!
"Haha, nej, jag är inte homosexuell. Jag gillar kvinnor! Men man måste ju hitta rätt tjej!"
- Men se då Niezze, då vet ja' nå'en till dig. Du skulle ha Agnes på tomta, Ho 'ha fina juvrer ho'!"
Jag vet fortfarande inte om de handlade om bystig bonddottra eller om det var en kossa jag skulle passas ihop med. ;) Kanske sak samma? Haha..
ha ha ha, du KAN ju värmländska!
Skicka en kommentar