måndag 3 mars 2008

Ge mig ett liiiiv

Jaha, så här låg jag. Hade fläskat fram rödvinet och nöjt lagt mig ner i soffan. Var rätt nöjd med vad jag åstakommit idag.

Ringer Audrey. På minussidan så är hon sjuk. Lika febersjuk som när jag tvingade henne att åka och göra sig av med massa tomflaskor och burkar efter en hemmafest som 15-åring. Hon brukar alltid skylla på något. För att slippa. Precis på samma sätt som hon konsekvent vägrar låta sig läras, eller ens titta åt det hållet för den delen, när man vill visa hur man syr i knappar, för över bilder eller något annat idiotlätt. Orsaken är självklar. Kan man inte så gör Emo åt en. Visst?

plussidan:
kukhuvudet (kan man säga så om en tjej? Kan man säga så om sin syster? Jag skulle vilja påstå det. I alla fall när jag har sytt i säkert 100 knappar åt henne och fixat med alla hennes kort. Och dessutom har gränslöst mycket kärlek kvar.) har flyttat till Kensington minsann. Utsikt över Kensington Palace, där Lady Di bodde.
Här bodde hon, efter att hon lämnat Dumbo:



Jag frågar surt om hon ligger och kollar på det nu, när hon lagt sig tillrätta i den nya sängen. I de nya lakanen.
-Nej, jag ser det bara från vardagsrummet. Nu ligger jag i sovrummet. I sovrummet i vårt penthouse. Sa jag att vi har ett penthouse?

Nej. Sa jag att jag har mysbyxor på och åt prinskorv tidigare ikväll? Asgod prinskorv.
Love u, sis! Mest av allt! Krya på dig nu, pussssss

Inga kommentarer: