Igår fastade jag från kl 20. Eller ja, från typ 20,20. Tidsoptimist som jag är så var maten klar preciiis klockan 20. Nåväl.
Går upp, tar duktigt med pappret med anvisningar om vilka prover jag ska ta och fläskar dit. Väntar och väntar. Snöfuktiga ytterkläder, stor mössa och iPod. Stirrar ut en nervöst spankulerande man tills han sätter sig ner. Don't mess with me! Emo med lågt blodsocker är värre än vad jag själv trodde. From som ett lamm på ytan men stubinen är förvånande kort. Även för mig.
Så, finally! Inne! Det hör även till historien att jag igår ringde dem på laboratoriet. Allt för att försäkra mig om att det skulle gå smidigt.
-Har du varit vaken 3 timmar?
-Nej!!! Jag-ringde-hit-igår-och-det-var-ingen-som-sa-nåt-och-jag-har-inte-tiiiiid! *Rusar ut med tårar i ögonen.*
Köper en Daim och ringer mamma. Brukar man inte lösa problem på det sättet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Åh, så får man inte behandla min Emo.
Hur sjukt är det inte att de MISSAT att informera om detta? Aldrig hört talas om detta. Annars brukar de informera OM ALLT, inkl. att man ICKE får dricka t-röd innan provtagningen! ICKE!!
Räcker det inte med att de ska sitta och sticka en med nålar, suga blod och samtidigt som de ska vara hurtigt positiva?
Stackare! *trösta!*
Nästa gång - då du gått upp 04.00 på morgonen, fastat en vecka SAMT -nota bene - inte duschat på urminnestider kommer de att fråga:
"Har du de senaste 48 timmarna tänkt en snuskig tanke eller cyklat mot rött ljus?".
Då blir det mer Daim för Emo. =) Daim och mammas stöd - The Best An Emo Can Get! :)
åå love så jävla störda labbråttor asså...
Skicka en kommentar