Men så kommer min söta kollega M med den här fina blomman. Innan dess har min kvinnliga chef just hundjuckat mot mig. Mus mot mus bör kanske tilläggas(?)... eller inte...
Skjut mig.
fredag 7 mars 2008
Right on time
Just när livet var väldigt mörkt fick jag denna. Hade hetsätit massa Donkenmat, så till den milda grad att jag gick dubbelvikt hem (Jag skrev verkligen fel här! Det skulle varit jobbet. Notera.) och tårarna bränner i ögonen mest hela tiden. Jag åt ensam också. Ibland är det underbart att vältra sig i självömkan.
Men så kommer min söta kollega M med den här fina blomman. Innan dess har min kvinnliga chef just hundjuckat mot mig. Mus mot mus bör kanske tilläggas(?)... eller inte...
Skjut mig.
Men så kommer min söta kollega M med den här fina blomman. Innan dess har min kvinnliga chef just hundjuckat mot mig. Mus mot mus bör kanske tilläggas(?)... eller inte...
Skjut mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Emo! Det kunde varit värre!! Mycket värre!!
Det kunde varit chefens hund som juckat på dig. Menar, då måste du förklara för omgivningen att du inte är hundofil och att du bara gillar hunden som djur och att det inte är något mer. Kan bli jobbigt och folk börjar prata! Nu var det bara lite alldaglig kvinnlig hardcore mellan chef och fotfolk i kontorslandskapet. Inget något ens lägger märke till.
Dessutom kunde du ha arbetat i förorten!! Tänk på det! ;)
Smet hem en stund för att vara administrativ (läs: tupplur på långlunchen!) och sola nosen (Krea-möt). Att ha promenadavstånd till jåppet - är det lycka det?
Snart är det helg!! Älg Emma!! Do I feel lucky, punk? ;)
Konstigt nog så var det faktiskt ingen som noterade det. Och då tittade vi ändå på VD:n som satt upptagen i glasburen i viktigt möte.
Skicka en kommentar